Martin Törnklev
Martin Törnklev är Malmö Operas fastighetstekniker.
Är du intresserad av teater?
“Jag ville göra något med händerna, men jag ville att det skulle vara en högskoleutbildning, jag var inte intresserad av hantverksyrken. Jag har inte haft någon bakgrund inom musik och teater, men en dag gick jag in på stadion när de byggde upp en scen och jag tyckte det verkade häftigt. Så jag satte mig med högskolekatalogen och av en slump hittade jag en utbildning, Scen- och teaterteknologi. Den var i Malmö också, av alla ställen.
Vad lärde man sig där?
“Det var ljus och ljud, scenografi. Det var väldigt fritt, man jobbade mycket i projekt och fick själv se till att man lärde sig det man behövde kunna, med viss väglednng. Det var inte så mycket teknik som jag hade trott, det var en besvikelse. Efter utbildningen fick jag jobb som humpare, man bygger scen och hänger ljud och ljus på festivaler och konserter. Det var allt från Metaltown i Göteborg och Malmöfestivalen till gig på Malmö Arena och Malmö stad.”
Det låter ganska coolt. Varför slutade du?
“Tiderna. De var lite för oregelbundna. Det var ofta svårt att säga när en arbetsdag skulle vara slut, man jobbade tills det är klart. Ska man riva en scen görs det ofta på natten, man plockar ner produktionen efter konserten. Ofta utomhus också, vilket är en jobbig arbetsmiljö.”
Så du hamnade på Malmö Opera.
“Jag började som dekortekniker. Man tar hand om dekoren, ser till att den hålls i bra skick, men jobbar på repetitioner med passningar, de tekniska moment som finns i föreställningen. Man ser till att allt funkar runt scenen och under föreställningen.
Du som varit här ett tag, hur skulle du säga att dekor har förändrats sedan du började.
“Det jag märkt är att det är mer elektrisk utrustning i dekoren, mer ljus, mer video. Det ligger lite i linje med hur det ser ut i alla scensammanhang, man vill ha mer teknik. Och samtidigt större och tyngre.”
Du bytte från dekorteknik till fastighetsteknik. Varför?
“Det var först och främst av praktiska skäl. Min fru jobbar här och hade samma arbetstider som jag. Vi fick en liten tjej. Det var svårt att få ihop privatlivet med två personer som jobbade samma tider. Då blev den här tjänsten ledig och det föll sig att jag kunde ta över. Det var det bästa som kunde hända. Jag slapp lämna huset. Jag trivs bra här med kollegor och lokalerna.
Ska jag borra eller väsnas måste jag göra det när det inte är repetition eller föreställning. Det är det svåraste här, att tänka på sådana saker.
Det måste vara ett speciellt hus att jobba i.
“Det mest speciella är att jag inte kan göra jobbet som jag vill, när jag vill. Vi har två scener och en repsal för orkester. I alla delar av huset förekommer det aktiviteter nästan hela tiden. Ska jag borra eller väsnas måste jag göra det när det inte är repetition eller föreställning. Det är det svåraste här, att tänka på sådana saker. Det märker jag när vi har hantverkare här, att de tycker det är jobbigt.
Vad gör du oftast ?
“Det kan jag inte säga. Jobbet spretar åt alla håll och den ena dagen är inte den andra lik.”
Vilka är dina viktigaste verktyg?
“Det är nog skruvdragaren och slagborren.
Vad är det svåraste du gör?
"Det är svårt att hantera material jag känner att jag inte har riktig koll på. Som tyger. Det händer att jag syr intäckningstyger i mindre skala till foajé och salong. Då brukar jag få göra om och göra rätt. Tyg är svårt, tycker jag.”
Du jobbar här, din fru jobbar här. Blir det någonsin för mycket?
“Jag gillar arbetsplatsen. Det är hyggliga människor som jobbar här. Jag har känslan av att jag får vara den jag är. Det har jag känt ända från början, att det är högt i tak. Det är ett tryggt ställe. Jag kan komma hit en kväll och gå på ett genrep. Även om jag har varit här hela dagen, är det sällan jag tänker “Usch, nu ska man till jobbet”. Jag tycker det är trevligt att komma hit. Jag känner mig stolt när jag tar hit mina barn på en föreställning. Det känner jag fortfarande efter 17 år.”
