Liliane Sundin
Liliane Sundin är städledare på Malmö Opera.
Hur hamnade du på operan?
“Jag hade flyttat till Sverige och slutat med SFI. I väntan på att komplettera min utbildning ville jag ha jobb. Jag sökte hos städföretaget ISS. Hon som intervjuade blev imponerad, hon tyckte jag var duktig och pigg, men hon ville ha någon som bodde i Lund. Hon sa att hon skulle försöka hjälpa mig. Det trodde jag inte på. Men en dag fick jag ett samtal från Malmö Opera, den gamla städchefen Pia hade fått tips om mig. “Vad har du gjort innan?”. “Jag läste till veterinär i Kuba. Sista året på utbildningen läste jag till speciallärare inom Veterinärmedicin”, sa jag. ‘Jag bryr mig inte om du kan städa, jag lär dig det’.”
Vad hände sedan?
“Jag blev timanställd 2001. Sedan blev jag erbjuden fast anställning. I väntan på att fortsätta skolan kändes det bra att ha ett tryggt jobb, så jag tackade ja.”
Varför har du stannat?
“För att jag trivs på teatern. Livet har lämnat mig på Malmö Opera. Jag tänkte inte stanna. Jag blev gravid. Jag hade nästan kompletterat utbildningen till språklärare, sedan kom skilsmässan. Då är man trygg med fast jobb.“
Saknar du djuren?
“Det gör jag, men jag har hund, har haft katt, hamstrar, kanin.”
Att städa Malmös vackraste hus, då är man stolt.
Du och de andra i städgruppen har jobbat tillsammans länge, eller hur?
“Vi har blivit gamla tillsammans, Det har blivit en trygghet, som en familj. Det är mycket liten omsättning. Vi som blev utbildade samtidigt, vi är alla kvar. Det var varit timanställda som kommit och gått, en som gick i pension, annars är det samma grupp sedan många år. Det är unikt. Att städa Malmös vackraste hus, då är man stolt.”
Du stod på scenen en gång, i Peter Oskarsons Maskeradbalen.
“Det var roligt. Jag har aldrig varit blyg och under min pedagogiska utbildning skulle vi hålla föredrag inför elever och lärare som träning. Jag tänkte att det skulle vara roligt att pröva något annat, så jag tackade ja till att vara statist. Jag spelade städare och skulle köra en vagn i samma takt som vridscenen snurrade. Alla runtomkring var så peppande. Man tänkte inte så mycket på publiken, man spelade mot de andra på scenen. Det var jättebra stämning. Allt var nytt för mig – att flytta dekor, lyssna på inspicienten.”
När Pia gick i pension 2021 tog du över som städledare.
“Alla tjejerna kunde sökt jobbet, men de var inte intresserade av ledarskap. Pia hade varit lite sjuk sista tiden, så jag tog hand om gruppen, gjorde beställningar och sådant, så jag var lite inne i jobbet. Jag kände mig trygg i det, så varför inte ansöka. Jag visste inte vad ledningen ville ha, någon med stor vana av arbetsledning eller någon som kan huset och känner gruppen. Men jag fick det.“
Var det svårt bli arbetsledare för en grupp du jobbat tillsammans med?
“Nej, tvärtom. Det känns ganska lätt. Jag menar inte att det inte uppstår konflikter eller sakar man måste prata om, men vi känner varandra så väl och umgås så mycket privat också. Det går det lättare att säga “Nej” om det behövs. “
Hur ser planeringen ut?
“Min dag börjar med kaffe. Sedan går jag till foajén och ser hur det ser ut efter föreställningen dagen innan. Sedan salongen, den viktigaste punkten. Det är trångt och mörkt, gästerna tappar grejer. Det är min runda. De andra har rutin, de vet vad som måste göras. Jag går på möten, beställer varor, tar emot leveranser, kollar scheman. Vi har en månadsplanering. Vi har två grupper, så vi jobbar helger varannan vecka. Vanligtvis har vi inga föreställningar på måndagar. Då städar vi ordentligt. Jag bestämmer vad som ska prioriteras.”
Du har varit ledig för att studera på Malmö Universitet och i Lund, men du kommer alltid tillbaka. Varför?
“Om inget händer kommer jag jobba här till pensionen. Jag har varit här så länge, jag trivs, har fått mycket kunskap. Om jag startar eget, ett hundpensionat eller en blomsterbutik, då kan jag lämna. Men annars blir det Malmö Opera.”
