Ryssland och makten
En historisk tillbakablick
Rysslands historia är en lång kedja av envälde, krig och ofrihet – från tsarernas tid, via Sovjetunionen, fram till våra dagar och invasionen av Ukraina. När historiens pendel har svängt har det ofta skett våldsamt och överdrivet.
SLAVERI OCH FATTIGDOM
Under tsarernas styre (år 1548–1917) var Ryssland ett feodalt samhälle där majoriteten av befolkningen var livegna bönder, som tidvis också kunde säljas som slavar. Livegenskapen avskaffades först på 1860-talet av Alexander II, d v s den siste tsaren Nikolaj II:s farfar, och svärfar till Maria Fjodorovna – änkekejsarinnan i musikalen Anastasia. Men ofriheten och fattigdomen hos befolkningen bestod. Demonstrationer slogs ner brutalt och landet härjades av svält. 1906 inrättades ett försök till demokratiskt parlament, som i praktiken hade mycket begränsad makt.
Arbetare från Putilovfabriken i Petrograd demonstrerar under februarirevolutionen 1917 för bättre villkor för soldaternas familjer. Foto: Wikimedia Commons
Revolution
Misären och desperationen tilltog i och med Rysslands misslyckade deltagande i första världskriget och 1917 svängde pendeln: februarirevolutionen ägde rum. En serie strejker och soldatuppror tvingade Nikolaj II att abdikera och en provisorisk regering inrättades.
Åtta månader senare utförde Vladimir Lenin och hans bolsjevikparti en statskupp (oktoberrevolutionen). Nu skulle arbetarklassen bestämma. Den 17 juli 1918 avrättades den fängslade tsarfamiljen, inklusive de fem barnen: Olga, Tatiana, Maria, Alexej och Anastasia.
Nikolaj II, Rysslands siste tsar, med sin familj. Foto: Studio Levitsky 1913 (Public Domain)
Sovjetunionen – 69 år av kommunism
Sovjetunionen skapades – men inte heller nu fick medborgarna åtnjuta demokratins och frihetens frukter. Pendeln svängde för långt. Makten koncentrerades till partieliten och jakten på oliktänkande var skoningslös. Efter andra världskriget försattes hela Östeuropa under sovjetisk kontroll.
I slutet av 1980-talet närmade sig pendeln åter sitt ytterläge. Den 9 november 1989 föll Berlinmuren som skilde öst och väst, en och en halv månad senare störtades den rumänske diktatorn Ceaușescu. Östblocket började krackelera. Det första demokratiska valet ägde rum, Boris Jeltsin blev president och 1991 upplöstes Sovjetunionen.
Karta över Sovjetunionen 1936. Foto: Wikimedia commons
Oligarkernas väg till makten
Nu skulle den rigida planekonomin göras om till fri marknadsekonomi – och det skulle ske snabbt. Det privata företagandet, som varit förbjudet i sjuttio år, skulle utgöra den nya ekonomins motor. Alla medborgare erbjöds andelar i den enorma offentliga sektorn när den såldes ut. Men det ryska folket hade aldrig fått uppleva äganderätt, demokrati och fria marknader. Det var nya koncept, som bara något år tidigare hade klassats som statsfientliga. Så en liten, förslagen klick köpte upp andelarna i det sönderfallande imperiets statliga industrier. Pendeln svängde återigen för långt och oligarkernas era grydde.
Vladimir Putin
År 2000 efterträddes Jeltsin av sin premiärminister Vladimir Putin, som genom konstitutionellt tricksande har lyckats hålla sig kvar vid makten till dags dato. Hans regeringstid har präglats av vissa ekonomiska framgångar, men också av krig och revanschism. Han har en stadig nostalgisk blick på såväl tsarväldets storryssland, som sovjettidens skepticism gentemot väst.
Den 24 februari 2022 lät han invadera Ukraina. Unga ryssar skickas åter ut i krig, yttrandefriheten är beskuren och den politiska makten är i praktiken samlad till en person. Frågan är när historiens pendel svänger nästa gång. Och hur.
Text: Tor Billgren, dramaturgassistent på Malmö Opera