Haydn

Inspirerad av Händel

Joseph Haydn var 63 år och på toppen av sin lysande karriär. Han hade skrivit populära operor, bildat mönster både för den moderna symfonin och stråkkvartetten och undervisat en hel generation yngre tonsättare. Men ”Papa Haydn” slog sig inte till ro.  

Inspirerad av Händels mästerverk Messias antog han en ny utmaning, och komponerade ett mäktigt oratorium med nyskapande musik och storslagna körer.  

Vid ett besök i London hade Haydn fått ett engelskt libretto med texter ur Bibeln och John Miltons episka dikt Paradise Lost. Den musikälskande diplomaten och mecenaten Gottfried van Swieten, som tyckte att världens skapelse var ett ämne värdigt Haydns geni, översatte texterna till tyska.  

Haydns djupa religiositet var fylld av glädje och optimism, liksom hans tro på musikens kraft att höja själen, och han kastade sig med stor entusiasm in i projektet.  

Från kaos till bländande ljus

I det kaos av tomhet och oordning som inleder oratoriet utmanade Haydn 1700-talets lyssnare med svävande klanger frigjorda från rytm och puls, och dissonanser som inte upplöses utan leder vidare i harmonisk rotlöshet. 

Här förebådas Wagners Tristanackord som skulle skapa förundran mer än ett halvsekel senare, och även för nutidens luttrade öron är Haydns beskrivning av kaos en fascinerande upplevelse.  

När den nya jorden tagit form gör kören entré som de himmelska härskarorna och låter det bländande ljuset flöda i ett majestätisk C-durackord – "Und es ward… LICHT!” 

Naturen tar form

I oratoriets två första delar träder solisterna fram som ärkeänglarna Rafael, Uriel och Gabriel och berättar i recitativ och arior om hur skapelsen framskrider, och kören utbrister i glädjefylld lovsång över den ymniga prakten.  

Haydn excellerar i fantasifullt tonmåleri när han gestaltar väder och vind, havsvågor, blomdoft och träd dignande av läckra frukter. När naturen tagit form presenteras ett brokigt menageri; ett rytande lejon, örnen som svingar sig mot solen, svärmar av insekter och en slingrande mask. Och slutligen skapelsens krona: människan.  

Paradiset

I den tredje delen porträtteras Adam och Eva som njuter av varandra och den givmilda naturen. Ärkeängeln Uriel kommer med en varning; för att få förbli i den oskuldsfulla lyckan måste paret nöja sig med vad de fått, och inte söka kunskap. Vi vet hur det går med den saken, men det är en senare historia.  

Haydn lämnar Adam och Eva i den paradisiska tillvaron, och kör, solister och orkester förenas i finalen i jubel och tacksamhet över skapelsens underverk. 

Oratoriets delar och skapelsen dag för dag

DEL I 
Förspel:  Kaos 

Dag 1: Gud skapar himmel och jord och kallar fram ljuset. Mörkrets skuggor skingras, och helvetets andar flyr till avgrundens eviga natt.
Dag 2: Himlavalvet spänns upp, och vatten skiljs från land. Moln fyller himlen, och regn, snö och blixtar träffar jorden.  
Dag 3: Berg skjuter upp mot himlen och havet rullar i stormande vågor. Jorden kläs i grönska med väldoftande örter och dignande fruktträd. 
Dag 4: Dagen skiljs från natten. Den milt skimrande månen och den glänsande solen avlöser varandra på himlavalvet.  

DEL II 
Dag 5: Luften fylls av fågelsång, fiskar glittrar i havet. Alla sorters djur kryper, krälar och springer över jorden. 
Dag 6: Gud skapar människan till sin avbild, och skapelsen är fullbordad. 

DEL III 
Solen går upp över den grönskande jorden där Adam och Eva går hand i hand. De förundras över paradisets skönhet och rikedomar och uppfylls av kärlek till varandra.  Tillsammans med de himmelska härskarorna sjunger de skapelsens lov.