Mozart, Britten, Kelly, Elgar

Mozarts tredje hornkonsert

Mozart skrev tre hornkonserter, lämnade en ofullbordad och fragment till ytterligare två. Den som av eftervärlden har fått nummer tre slutfördes 1787, samma år som han bland mycket annat skrev Eine kleine Nachtmusik och Don Giovanni. 

Konserten har den välbekanta uppbyggnaden i tre satser, där den första och sista är raska allegro-satser, medan den mittersta är en romans med tempobeteckning larghetto.

Serenader om natten

Under en konvalescens mitt under brinnande världskrig skrev Britten sångcykeln Serenad för tenor, horn och stråkar, samtidigt som han jobbade på operan Peter Grimes. Verket består av sex tonsatta dikter av engelska poeter som skildrar natten ur olika perspektiv. 

Pastoral av James Cotton handlar om skymningsstunden då solen gör skuggorna långa och lugnet lägger sig över landet. I Lord Tennysons Nocturne hör vi alvernas horn ljuda svagt över klippor och dalar. Här finns bland annat också poesi av John Keats och William Blake. 

Sångcykeln omges av en prolog och epilog, där hornsolisten använder instrumentets naturliga harmonier, vilket ger en arkaisk, sagolik känsla. 

Till minne av en älskad vän

Frederick Septimus Kelly föddes i Sydney 1881 och skickades till England för att studera på elitskolan Eton och senare Oxford. Han blev en framgångsrik roddare och studerade även komposition och piano. 

Vid krigsutbrottet i hösten 1914 sökte han sig till flottan och där blev han snabbt vän med den sex år yngre poeten Rupert Brooke. Det blev en intensiv men kort vänskap, för Brooke avled i april 1915 i sviterna av en magåkomma. 

Kort därefter, när Kelly var stationerad i Gallipoli i dagens Turkiet, komponerade han den melankoliska och värdigt framskridande Elegi för stråkorkester över sin vän. Kelly själv dödades den 13 november 1916 under slaget vid Somme. 

Elgars olösta gåta

Enigmavariationer blev den då 42-årige Elgars stora genombrott och är än i dag ett av hans mest älskade verk. 

Styckets egentliga namn är Variations on an Original Theme, men eftersom tonsättaren hävdade att det finns en gåta någonstans i musiken, har det blivit känt som Enigmavariationer.

Detta mysterium har sysselsatt akademiker och lekmän ända sedan 1899, då verket uruppfördes. Många teorier har lagts fram, men ingen tillfredsställande lösning hittills presenterats, vilket lett till att mystiken och laddningen kring verket bara ökat. 

Första satsen presenterar själva temat och sedan följer 14 variationer, som är inspirerade av Elgars vänner eller familjemedlemmar. Det blir som en serie porträtt, en inblick i hans relationer, humor och känsloliv. 

Flera av variationerna är mycket korta och uttrycken är lika omväxlande som en skara vänner kan vara – någon är romantisk, en annan vresig, en tredje lättsam och så vidare.