I en betongbunker, kanske i den yttersta tiden, rör sig människor klädda i färgglada men dammiga barockkostymer. Här utspelas dramat om kvinnotjusaren Don Giovanni som både förför och förstör i sin ständiga jakt på nya äventyr. Mozarts operaklassiker innehåller en hel del av hans allra bästa musik.
Don Giovanni är en arrogant och fullkomligt skamlös adelsman. Hans största nöje är att erövra kvinnor. Vissa faller handlöst men det finns också de som inte alls välkomnar hans inviter. Och det ställer till problem med arga fäder, svartsjuka pojkvänner och mordiska äkta män.
Medan Don Giovanni drar vidare på ständigt nya äventyr förväntas hans tjänare Leporello städa upp spillrorna efter hans framfart. Ett ganska otacksamt jobb som börjar gå Leporello på nerverna. Trots det ställer han upp gång på gång – han är ju bara tjänare och herrarna gör ändå som de vill.
Men nu misstänks Don Giovanni för att vara inblandad i ett dödsfall och frågan är om Leporello kan klara honom ur knipan den här gången. Om han ens vill…
MÖRK TOLKNING I APOKALYPTISK MILJÖ
Den gamla legenden om kvinnotjusaren Don Juan har fascinerat människor i alla tider och Mozarts operaversion innehåller en hel del av hans allra bästa musik.
Denna mörka tolkning i apokalyptisk miljö regisseras av holländska Lotte de Beer, som hos oss tidigare bl a gjort en annorlunda och väldigt nutida ”covid-version” av Falstaff. De Beer undersöker andra aspekter av Don Juan-figuren än den som förförare. Fokus ligger snarare på makt och relationen herre-tjänare.
Den minimalistisk scenografins betongväggar kontrasterar mot färgglada barock-kostymer och vi vet inte riktigt vilken tid vi befinner oss i. Medan fullmånen sakta rör sig över scenen går Don Giovanni, och kanske hela mänskligheten, mot sin undergång.
