Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig. Foto: Ulla Montan

Birgitta Trotzig (flicknamn Kjellén) föddes 1929 i Göteborg. 1937 flyttade familjen till Kristianstad, och Skåne kom att bli skådeplatsen för många av hennes berättelser. Hon började tidigt skriva, rita och måla.

Efter studentexamen studerade hon litteratur- och konsthistoria på Göteborgs högskola och jobbade parallellt som litteratur- och konstkritiker i Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Bonniers Litterära Magasin. 20 år gammal gifte hon sig med författaren Ulf Trotzig och de fick med tiden fyra barn.

KONSTEN OCH LIVET

Birgitta Trotzig skrev som ung en mängd essäer och artiklar, där hon redan reflekterade över sitt eget författarskap – konflikten mellan konsten och det verkliga livet, mellan jaget och dikten. Dessa frågor kom att följa henne resten av livet och prägla henne skrifter. 22 år gammal debuterade hon som författare med boken Ur de älskandes liv.

Hon var mycket intresserad av myter och symbolspråk, och drogs till de gamla traditionerna, den katolska och den ortodoxa kyrkan. 1955 konverterade hon till katolicismen.

PARIS

Samma år flyttade paret Trotzig till Paris och bodde där i nästan 20 år. Under den perioden fick Birgitta sitt stora genombrott med romanen De utsatta, 1957.

Under perioden i Paris pågick det blodiga krig där Algeriet slog sig loss från det franska kolonialväldet. Det blev en uppskakande upplevelse, som kom att prägla Birgittas skrifter.

1972 flyttade familjen hem till Sverige och bosatte sig i Lund, men Paris förblev Birgittas andra hem och hon vistades där i långa perioder.

SVENSKA AKADEMIEN

Birgitta Trotzig har tilldelats en mängd litterära utmärkelser. 1993 valdes hon in i Svenska Akademien, där hon satt på stol nr 6 fram till sin död 2011.

Birgitta skrev i olika genrer; romaner (ett ord hon själv inte använde), ”legender” ofta i historisk tid, noveller, sagor (dock inte för barn) och prosalyrik. Språket är bildrikt och lyriskt, med långa slingrande meningar och många parenteser. Hennes berättelser skildrar ofta de mest utsatta på samhällets botten; fattiga, sjuka och hjälplösa.

SORG OCH GLÄDJE

Hon blev ofta beskylld för att skriva svåra, tunga och mörka texter utan minsta ljusglimt eller kristen förtröstan. Men det är en bild som Birgitta Trotzig själv inte höll med om. ”Jag arbetar med hela livsmassan, i den ingår glädjen och sorgen, det hela. Jag skriver för att se, jag ser en bild och skriver och skriver för att komma fram till vad det är.”

För henne var också själva skrivandet en källa till glädje. ”Allt uttryck, allt tilltal görs ur en glädje. Jag sitter inte och känner det jag skriver, det är ju ett skådespel, en lek med dockor! Samtidigt är det en väsentlig lek. Livet kan inte existera utan språk."