Så minns vi Malmö Opera

Några av våra besökare delar med sig av sina mest kära minnen från huset.

På en 'loppis' för många år sedan hittade jag en liten tändsticksask.

Läste om Malmö Operas jubileumsfest, som jag gärna kallar Malmö Stadsteater, vilken hyllning till vår vackra teater och icke minst till Malmö stad! På en “loppis” för många år sedan hittade jag en liten tändsticksask 4x3 cm. Inuti asken låg en liten gul reklamlapp från Sture-kläder, som “andades nostalgi”! Trevligt sätt att göra reklam!
Gärd 

 

Vi kikade in genom fönstren och såg de ståtliga kristallkronorna fast jag förstod inte fars och farbrors intresse för de stora tyginklädda sakerna som hängde i taket.

Det var 1944, jag var 5 år, och gick tillsammans med far och en farbror utanför Stadsteatern. Teatern hade inte ännu haft sin första premiär, men de två äldre herrarna (i 30-års åldern) ville se taklamporna med kristall från Småland. Min farbror, som bodde i Småland och var på besök hos oss i Malmö, hade nära kontakter med de som hade tillverkat glasprismorna och ville se kristallkronorna färdiga på plats i den pampiga byggnaden. Jag minns att vi kikade in genom fönstren och såg de ståtliga kristallkronorna, fast jag förstod inte fars och farbrors intresse för de stora tyginklädda sakerna som hängde i taket. Jag har naturligtvis senare (var på min första teaterföreställning redan 1944) sett både kristallkronorna och takarmaturen i stora salongen. Min mamma, och senare min hustru och vår dotter, var inspirationskällan för många kommande teaterbesök.

 I pausen delade vi en flaska champagne, men vi somnade strax igen.

En gång under 80-talet fick vi, hustrun och jag, oväntat besök från en god vän och kollega från Stockholm. Hustrun visste att vännen var intresserad av opera och han var dessutom av tyskt ursprung så en beställning gjordes på  biljetter på de bästa platserna till dagens föreställning på Stadsteatern. Vilken opera det var minns jag tyvärr inte, men det var en känd opera.  Vi tog en taxi till teatern och jag gick för att lösa ut biljetterna medan hustrun och vår vän gick till garderoben med ytterkläderna.

Jag tittade inte så noga på biljetterna utan var helt införstådd med att det skulle vara bra platser. Våra platser var på översta balkongraden, men i mitten av salongen. Alla platserna i salongen var besatta och det var tänd röd lampa utanför, som jag noterade på väg in i teatern. Trötthet efter vår väns resande och mitt arbete i kombination med sommarvärmen i den översta delen av lokalen gjorde att vår vän och senare även jag somnade. Hustrun nändes inte väcka oss utan njöt själv av föreställningen. I pausen delade vi en flaska champagne, men vi somnade strax igen. Det blev i alla fall ett minne som vi ofta tog upp, men nu finns bara jag kvar.
Bo

 

Jag var en av lilltärnorna som stod längst fram och det var magiskt!

Jag har många fina minnen från operan! Ett stort och väldigt kärt minne för mig, var när Malmö stads Lucia fyllde scenen på Malmö Stadsteater, som den hette då. Jag var en av lilltärnorna som stod längst fram och det var magiskt! Jag tror året var 1968 eller 69, och jag glömmer det aldrig! Så stort för en liten tjej. 
Brita

 

Jag fick mitt stora intresse för teater på den förställningen. Det har betytt mycket i mitt liv.

Mitt första minne från Teatern är från 1956. Min familj var på på en föreställning och såg Annie Get Your Gun. Jag fick mitt stora intresse för teater på den förställningen. Det har betytt mycket i mitt liv. På den tiden kunde min bror och jag dela plats! Vi hade ett halv säte var! Det spelade ingen roll! Vi var som uppslukade av föreställningen ändå!
Douglas

 

Jag blev fast. För livet.

Uppklädd i klänning, knästrumpor och lackskor klev jag 1959 som 9-åring för första gången över tröskeln till stora salongen; i mina ögon ett gnistrande slott. Föreställningen, Det blåser på månen, hade jag läst som lånebok, men nu var allt på riktigt och det mest spännande som någonsin hänt. Jag blev fast. För livet. Och näsduken med Teatertrollet som jag fick med mig hem, ligger i någon låda än idag. Frågan är bara i vilken.
Gunilla

 

Jag kan se två små flickor sitta längst upp på hyllan där det var billigast.

1944:  Jag är 5 år och får följa med mina föräldrar och se En midsommarnattsdröm. Puck möter sedan oss barn och jag får ett foto av skådespelerskan som Puck. Jag blev därefter självskriven publik på allt, t ex Kruses och Berggrens fantastiska balettföreställningar. Jag tror det kostade 1,80 kr, och jag kan se två små flickor sitta längst upp på hyllan där det var billigast. Det intressanta nu efteråt är att vi barn gick själva på söndagarna.
Ingrid
 

Ett underbart minne som jag bär med mig än idag.

Jag minns det som igår när jag blott sju år gammal dansade på Malmö Stadsteater i rollen som amorin. Året var 1946 och huvudrollsinnehavare var Isa Quensel. Min balettlärare Carl-Gustaf Kruuse stod för hela koreografin. Ett underbart minne som jag bär med mig än idag, 81 år gammal. Troligtvis är jag en av de få kvar i livet från denna föreställning då jag var det enda barnet.
Viveka

 

 Pappa var ju den generationen som tog på sig smoking om det var premiär.

Min pappa Olav Gerthel och jag skulle på premiär 1979 på operan och pappa var ju den generationen som tog på sig smoking om det var premiär. (Själv hade han ju medverkat i 27 år på Malmö Stadsteater.) Jag också uppklädd, lite högtidligt och festligt. Sånt hade man ju slutat med på 70-talet. Där står vi och väntar vid dörr B och skall precis gå in i då en ung man kommer fram och räcker fram sin biljett. Pappa var tyst en kort stund och säger sedan: 'Mycket har jag gjort på den här teatern, men tagit emot biljetter, det har jag aldrig gjort.'  En fin historia tycker jag som finns med i boken Från Mozart till Vårvisan som Bengt Eriksson och jag skrivit om pappa Olav Gerthel.
Susanne

 

 Foajén var redan full med förväntansfulla gäster och nog märkte jag blickarna jag fick av många. Det var ju inte konstigt så snygg som jag var.

Med anledning av 75-års jubiléet bidrar jag med ett minne som inte var särskilt roligt när det hände, men som jag skrattat gott åt många gånger i efterhand. Jag minns tydligt när jag gjorde bort mig:

Året var 1995 och jag hade bjudit med mig en vän för att gemensamt uppleva premiären av Kristina från Duvemåla. Han lämnade dock återbud kort före föreställningen så jag nödgades göra ett återköp på hans biljett. Jag hade lånat min mammas finkappa och under den hade jag en mycket åtsittande svart kortklänning med muffar på ärmarna och på halskragen. Jag var snygg och jag visste att det inte bara berodde på kläderna! Jag hade väldigt bråttom för att hinna köa före föreställningen. Så jag hoppade upp på cykeln och trampade iväg. Väl framme hade det snabba trampandet på cykeln, tillsammans med muffarna och kappan, gjort mig varm och svettig. Så jag knäppte upp kappan, låste cykeln och skyndade mig in. Foajén var redan full med förväntansfulla gäster och nog märkte jag blickarna jag fick av många. Det var ju inte konstigt så snygg som jag var. Med den bekräftelsen skyndade jag mig vidare till biljettkassorna vars område nyligen blivit inglasat. 

Biljetten som skulle lämnas tillbaka fick tjäna som solfjäder så där stod jag och fläktade mig i väntan på min tur. Till min förtjusning märkte jag att även människorna som köade tittade åt mitt håll. Jag sträckte på mig, log och svepte lite med blicken ut genom inglasningen för att titta på alla fina människor. Men då såg jag att antalet människor som tittade på mig var aningen lite för många för att vara normalt. SÅ snygg var jag väl ändå inte? Det började kännas som om något snarare var fel. 

Jag följde någons blick och tittade ner på mina kläder. Då såg jag med fasa att min klänning glidit upp med hjälp av de glansiga nylonstrumpbyxorna. Den hade glidit upp till magen så hela nederkroppen var blottad! Strumpbyxornas insydda "hålla in och hålla upp"-funktion var synlig för alla! Så var även mina stringtrosor! Snabbt drog jag ner klänningen till respektabel nivå. Mitt tidigare stolta huvud åkte ner till skam-nivå. Jag fick inbytt min biljett men det var inte med självsäkra steg som jag intog min plats bland publiken den dagen.
Nadia

 

 

DELA MED DIG AV ETT MINNE

Har du ett eget minne härifrån? Dela med dig via mail till torgny.nilsson@malmoopera.se