Prélude och Bourrée
20 år gammal komponerade Wilhelm Stenhammar två folkmusikdoftande orkestersatser med titlar som antyder att de var tänkta att ingå i en svit. Troligen lade Stenhammar arbetet åt sidan till förmån för den pianokonsert som blev hans stora genombrott, och Prélude och Bourrée skulle komma att ligga i en byrålåda i 120 år innan de uruppfördes år 2013.
I dessa ungdomliga stycken finns redan den sångbarhet och det klangliga ljus som gjort Stenhammar till en av Sveriges största tonsättare.
Wilhelm Stenhammar vid flygeln.
WESENDONCK LIEDER
Den förmögne sidenhandlaren Otto Wesendonck var en hängiven Wagnerfantast, och upplät ett hus till paret Wagner för att tonsättaren skulle kunna ägna sig helt åt att komponera. Men Wagner kunde inte koncentrera sig på sitt stora projekt Niebelungens Ring, han tänkte bara på Mathilde, Wesendoncks unga, vackra, spirituella hustru.
Richard Wagner lade Ringen åt sidan och började istället skriva en opera om den omöjliga kärleken mellan Tristan och Isolde, medan Mathilde skrev dikter om själar som försjunker i varandra och önskan att tiden kunde stå still.
FEM DIKTER
Wagner klädde de fem dikterna i lidelsefulla klangslöjor, och en del av de musikaliska gesterna återkommer i operan Tristan och Isolde. Sångerna är översatta till svenska av konsertens dirigent Patrik Ringborg.
Der Engel - Ängeln
Stehe still - Stanna upp
Im Treibhaus - I växthuset
Schmerzen - Smärtor
Träume - Drömmar
NAÏVE
Den stora förebilden var Beethoven, men Franz Berwald ville också bana nya musikaliska vägar i originella och personliga verk. Det avspeglas både i den infallsrika musiken och i titlarna på de fyra symfonierna; Capricieuse – nyckfull, Sérieuse – allvarlig, Singulière – säregen, och Naïve, ett ord som för Berwald betydde okonstlad och äkta.
Tyvärr var Sverige inte redo för idérikedomen och de tvära kasten, utan musiken avfärdades som ”bisarr”. Först en bra bit in på 1900-talet började Berwald uppskattas i Sverige, mycket tack vare den karismatiske dirigenten och programledaren Sten Broman som arbetade hårt för att lansera Berwalds musik:
”Redan i skolan borde alla barn få lära sig att Franz Berwald var vår störste tonkonstnär och att han var ett av de mångsidigaste snillena överhuvudtaget i vår historia”
FRAMGÅNGSRIK ENTREPRENÖR
Berwald kunde aldrig leva på sin musik, men han var en framgångsrik entreprenör. Han utvecklade ortopediska redskap för behandling av sneda ryggar, arbetade som glasbruksdisponent och startade en hattfabrik för sina systrars räkning.
Men det han önskade allra mest, att få sin musik spelad och älskad, lyckades han inte med. Symphonie Naïve uruppfördes först tio år efter hans död.