Mezzosopran

Emma Lyrén

På Malmö Opera sedan 2004

»Jag har sagt att jag ska peaka när jag är 45, då ska jag vara
på topp, vokalt.
«

 

Vilket är ditt första musikminne?
— När jag var jätteliten så lyssnade pappa på Elvis i bilen. Jag grät i baksätet för jag blev så berörd, även om jag inte förstod vad han sjöng om. Lite senare var det min morfar och mormor som var mycket intresserade av klassisk musik som tog mig på Operan och Folkoperan. De upplevelserna jag fick där drabbade mig starkt.

Hade du hellre velat vara sopran?
— Nej, inte alls. De är bara offer allihop: »Kom och rädda mig innan jag dör«. Jag kommer ihåg när min första sånglärare Christina Öqvist Matton bad mig sjunga lite Bach. Jag sjöng Können Tränen meiner Wangen och det var som att komma hem. Mitt psyke passar till att vara mezzo. Sen hade det förstås varit bra om det funnits fler superba mezzohuvudroller, som inte bara är antingen häxa eller femme fatale.

Vilken typ av mezzo är du?
— Jag är väl en lyrisk mezzo med dramatiska inslag. Men det är som en resa. Det känns som om ju äldre jag blir desto mer får min röst plats i min kropp. Jag utvecklas ständigt med varje ny uppgift och vill få ut så mycket som möjligt av det instrument jag har. Jag har sagt att jag ska peaka när jag är 45, då ska jag vara på topp, vokalt.

Vad ska du göra då?
Du har ju redan gjort Carmen, den mest kända av alla mezzoroller.

— Ja, men det är alltid en lyx att få göra något en andra gång. Det finns så många sidor och delar i varje enskild roll som man kan fördjupa sig i. Jag skulle vilja göra en traditionell uppsättning med allt vad operans och teaterns värld kan erbjuda där man också tar de inbördes karaktärernas drivkrafter på största allvar. Och nu sedan jag gjort Hans i Hans och Greta skulle jag gärna göra fler byxroller.