Möt våra studenter

Elisabet Einarsdottir

Elisabet har studerat sång och opera på Iceland Academy of the Arts och Conservatorio ”G. Verdi” di Milano, varifrån hon tog examen 2014. Hon framträder ofta som solist med olika orkestrar, ensembler och körer. Exempel på roller hon gjort runt om i Europa är Norina i Don Pasquale, Susanna i Figaros Bröllop och Zerlina i Don Giovanni. Hon har även medverkat som solist i Vadstenas produktion Kär och galen. Hon är också en aktiv solist inom nutida och modern musik och har länge samarbetat med tonsättaren Petter Ekman, med kortoperor och sångcykler på festivaler och teatrar som Dark Music Days i Reykjavik, Halland Opera Festival, Teater Egnsteatret Undergrunden i Danmark och Harpa konserthus på Island. Hon har vunnit ett flertal tävlingar i Italien, bl a första pris och publikens pris i Coop Music Awards 2015 samt Concorso Cengio in lirica 2016.

 

Caspar Engdahl

Caspar Engdahl, baryton från Stockholm. Har studerat vid Vadstena folkhögskola, Artisten i Göteborg samt Operahögskolan i Stockholm. Caspar var med och uruppförde Roger Assar Johanssons opera Leka med elden, efter Strindberg, på Kalmar teater 2014. 2017 sjöng han i Kronbruden på Göteborgsoperan samt rollen som Escamillo i Carmen vid Dala-Floda operafestival. Sommaren 2018 medverkade han i Marschners Vampyren på Läckö slott. Mottog i år stipendium från John Anderssons i Anderslöv stiftelse.

 

Kristine Nowlain

Sopranen Kristine Nowlain är tidigare utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Occidental College i Los Angeles. Hon har sjungit delar av roller som Adina i Kärleksdrycken, Pamina i Trollflöjten, Laetitia i The Old Maid and the Thief samt Calisto i Cavallis La Calisto. Hon har erhållit stipendier från bl a Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Musikaliska Akademien och Anna Whitlocks Minnesfond. Kristine har nyligen gjort Sverige-premiär för delar ur woman.life.song av Judith Weir med texter av Maya Angelou, Toni Morrison och Clarissa Pinkola Estés, ett verk beställt av Jessye Norman för sopransolist och kammarorkester på 19 personer som en del av hennes examenskonsert på Kungliga Musikhögskolan.

 

Saara Rauvala

Saara tog kandidatexamen vid Operahögskolan i Stockholm våren 2018. Under hennes studietid har hon gjort huvudrollen i Vadstena Akademiens sommarproduktion Nina, Papagena i Trollflöjten på Kungliga Operan och Pamina från samma opera i Lyric Opera Studio Weimars produktion. Hon har även sjungit roller som Monica i The Medium och Miss Wordsworth i Albert Herring i Operahögskolans produktioner. Hon har mottagit stipendier från Finska Kulturfonden och kulturpriset från Salon Seudun Sanomat.

 

Tidigare studenter berättar

 

Line Juul Andersen är den danska mezzosopranen som älskar språk, framförallt franskan som hon kallar sitt hjärtespråk.

Vi har kunnat se henne i Det positiva bruset, som rövarflickan i Snödrottningen, Suzuki i turnéoperan Butterfly och Helen i Parken här på Malmö Opera.

Vem är du mer än Line?
– Jag är förutom operasångerskan Line, språkfantasten Line. Jag älskar språk! Redan som liten sjöng jag i flera olika körer, men innan sången tog över mitt liv helt och hållet läste jag franska på universitetet i Köpenhamn.

– Ännu längre tillbaka, innan både sång och språk, älskade jag att spela World of Warcraft. Det är ett datorspel som tar dig till en fiktiv värld bland märkliga figurer, mystik och magi. Fantasy är något jag alltid fascinerats av. Kanske är det därför jag hamnade här, bland fiktiva världar och kostymer som förvandlar mig till cirkusartist, geisha eller rövare. 

Vilket är ditt första operaminne?
– Arian med Nattens drottning i Trollflöjten. Det tog ett tag innan jag hade bearbetat att jag som mezzosopran aldrig kommer få framföra den på en stor scen, då den är skriven för en koloratursopran. Skämt åsido, jag är fantastiskt glad över att vara mezzosopran. Cecilia Bartoli, en viktigt inspiration för mig, visar att du både kan vara en mezzosopran och samtidigt bemästra koloraturtekniken. Jag är lyckosam över att min röst har detta omfång.

Hur ser en dag ut på Malmö Opera då du har föreställning?
– Jag börjar med att sjunga upp i ett av övningsrummen i operans källare. Om det är en dag där mask och kostym ska provas är det extra roligt.

Snödrottningen spelades i stort sett inför fulla hus varje kväll och känslan när du blickar ut mot publiken, fyller lungorna med luft och arian stömmar ut i salongen är obetalbar. Att få vara en del av en uppsättning som går från att vara ett litet frö till att bli allt, är magiskt.

Och hur ser dagen ut när du är iväg på turné?
– I Butterfly började vi varje morgon med 45 min fysisk träning. Vi märkte snabbt att det var lättare att sjunga upp när kroppen redan var uppvärmd.

– Vi packar in oss i bussen och åker iväg till staden och scenen som är kvällens spelplats. Vi blir ett oerhört tight gäng som stöts och blöts tillsammans när vi varje kväll åker till nya teatrar med vår uppsättning.

– Ibland fanns det inga övningsrum och då strömmar ariorna ut från toaletten där vi trycker in oss för att sjunga upp. Men det som tydligast färgar en produktion på turné är närheten vi får till varandra. Bussresorna ekar oftast av skratt.

Vad lyssnar du själv på för musik?
– Jag gillar åttiotalsmusik. Disco mår kroppen bra av! Men lika mycket som jag vill ha disco någon dag, vill jag andra dagar ha Mozarts symfonier i öronen. När jag lagar mat är det oftast radions P2 och den klassiska musiken som håller mig sällskap.

Vad skulle du vilja ge för tips till andra som vill gå samma masterutbildning som du?
– Detta är det bästa beslut jag någonsin tagit. Vilken tur att min sångpedagog visade mig det där mejlet om samarbetet mellan Malmö Opera och Musikhögskolan i Malmö. Mitt råd är: sök, sök, sök! Du kommer inte att ångra dig!

 

Torstein Fosmo, tenor från Troindheim som vi har kunnat se i Det positiva bruset, Snödrottningen som Pinkerton i turnéoperan Butterfly och som Georg i Parken här på Malmö Opera.

Vem är du mer än Torstein?
– Jag är dirigent för en manskör i Trondheim, så man kan även säga att jag är en pendlare av rang. Förutom operasångare är jag revyskådespelare, kompositör och en musikintresserad nörd, som så många andra i den här branschen. Förmodligen hade vi inte hamnat här om vi inte älskat musik så innerligt som vi gör i ett hus för musik.

Vad har du gjort innan du kom in på masterutbildningen?
– I gymnasiet spelade jag tuba i en musiklinje, men jag blev trött på att dra runt på det stora instrumentet. Rösten är betydligt lättare att frakta med sig. Jag har även spelat teater sedan jag var ung. Det är dramat jag tycker är mest intressant i operan och inte bara det sångliga. Sången är intressant den också, men den spelar lite mer andra violin för mig. Dramat är för mig det viktigaste.

– I fyra år gick jag på Musikkonservatoriet i Trondheim och när det var dags att göra min master var meningen att jag skulle fortsätta min utbildning där. Men så berättade min sångpedagog Kåre Bjørkøy att han fått ett mejl om masterutbildningen mellan Musikhögskolan i Malmö och Malmö Opera. Kåre har själv sjungit på Malmö Opera tidigare och berättade att han tyckte att det var ett jättebra hus att vistas i. Så jag sökte. Och kom in.

Berätta om utbildningen och samarbetet mellan Malmö Opera och Musikhögskolan i Malmö.
– Det är ett jättefint samarbete. Vi har fina människor runt oss både på operan och högskolan. Musikhögskolans pedagoger och människorna vi träffar i våra olika produktioner på operan brinner oftast för sina arbeten, vilket smittar av sig.

Hur var det att vara ute på turé med Butterfly?
– Det var väldigt spännande. Jag fick se en ny sida av Sverige jag aldrig tidigare sett. Jag har dessförinnan varit i Jämtland och i Stockholm. Nu fick jag helt plötsligt se massor av den skånska landsbygden och alla små städer vi spelade i.

Vad var roligast med att dela sin masterutbildning mellan Malmö Opera och Musikhögskolan i Malmö?
– Det absolut roligaste är att sjunga för folk. Övningarna är sträckan mot den fullsatta salongen och ridån som går upp. Det är då magin tänder till på riktigt.

Vad skulle du vilja tipsa andra personer om som vill gå samma utbildning som du?
– Det är en utbildning för alla som tycker om att stå på scen. För den som gillar dramat och för den som älskar sången. Opera och klassisk musik, framförallt.

Nu när du är klar med din master, var är drömmen att hamna då?
– Jag har aldrig haft en dröm om en specifik plats. Om jag får lov att göra musikdramatiska verk, musikal eller opera, oavsett var, så är jag lycklig.