Mozart

Han var mitt uppe i komponerandet av Trollflöjten och sitt Requiem, men chansen att få skriva en kröningsopera för den nye kejsaren kunde han inte motstå. Dessutom behövde han pengar. Det sägs att han skrev operan på endast 18 dagar.

Medan Mozart var i Prag för att bevista premiären i september 1791 blev han svårt sjuk och han avled endast tre månader senare.

Ouvertyren till operan är musik som passar för en kröning: festlig och majestätisk, som en fanfar. Intressant nog innehåller den inga musikaliska teman från operan. En operaouvertyr ger oftast publiken ett litet smakprov av vad som komma skall. Men det finns också ouvertyrer som mer har funktionen av “starta showen”, och det här är en sådan.

Den mystiska Sinfonia Concertante

Mozarts Sinfonia Concertante är ett charmigt, melodiöst och omtyckt verk. Men det är omgivet av mystik. Frågan är: Var det verkligen Mozart som skrev det?

1778 sökte Mozart anställning i Mannheim som huserade världens då främsta orkester. Han var oerhört förtjust i orkesterns ledande musiker på flöjt, oboe och fagott. De tre var på väg till Paris för att spela med en världsledande hornist och Mozart följde med.

I ett brev till sin far skrev Mozart att han hade påbörjat ett verk för kvartetten till den populära konsertserien Concert Spirituel. Verket framfördes aldrig, och Mozart skyllde på kompositörskollegan Giuseppe Cambinis intrigerande. Det var nämligen ett av Cambinis verk som i stället framfördes på konserten – av samma musiker som Mozart komponerat för.

Vad som hände med originalnoterna är okänt, men 1870 dök en anonym kopia av verket upp, med klarinett i stället för flöjt, och verket publicerades 1886.

Men hur står det egentligen till med äktheten? Många experter tror att Mozart skrev solopartierna och någon annan resten, men ingen vet. Och ingen kommer nog någonsin att få veta om Sinfonia Concertante skrevs av Mozart helt eller delvis… eller kanske inte alls.

Den dramatiska Symfoni nr. 40

Många menar att Mozarts sista fyra symfonier hör till hans absolut främsta och mest framåtblickande. Tre av dem; 39, 40 och 41 skrevs i ett rasande tempo mellan den 28 juni och 10 augusti 1788.

Det var ingen bra tid i Mozarts liv. Hans karriär gick dåligt och han hade så ont om pengar att familjen blev tvungen att flytta till en enklare bostad.

Till skillnad från de andra två, betydligt gladare symfonierna från samma period, så är nr 40 mörk och dramatisk. Den har kallats “ett verk av smärta och sorg”. Mozart komponerade sällan i g-moll, en tonart som han bara använde i sina mest känslomässigt intensiva verk.

Av verkets fyra satser är det bara den andra som går i dur. Det hela avslutas med en explosiv final som enligt Mozart-kännaren Alfred Einstein ”för samtida åhörare måste ha verkat som vanvettiga urspårningar”.