Sour Angelica

Synopsis

Det är sent 1600-tal, och vi befinner oss i ett kloster i Toscana en vacker vårkväll.  

Efter aftonsången går systrarna ut på innergården, där noviserna tilldelas botgöringsplikter av syster Zelatrice, för att de inte knäböjt och bett om förlåtelse när de kom för sent, så som syster Angelica gjort.  

De beundrar alla skimret kring fontänen, det är en av de få kvällar under året då solens sista strålar får vattnet att glänsa som guld. Syster Genovieffa föreslår att de ska hälla några droppar av det gyllene vattnet på syster Bianca Rosas grav. 

Trots att nunnorna vet att det är förbjudet för dem att hysa världsliga önskningar erkänner syster Genovieffa, som var herdinna i sin barndom, att hon längtar efter att få hålla ett lamm i famnen igen, och syster Dolcina vill njuta av något läckert att äta. Syster Angelica hävdar att hon inte önskar sig något alls, men bakom hennes rygg säger de andra att hon ljuger.

De vet att hon längtar efter att få träffa sin familj som inte besökt henne en enda gång under de sju år hon vistats på klostret. Ryktet säger att hon kommer från en aristokratisk släkt, och att hon skickats till klostret som straff för någon oförlåtlig förseelse. En nunna kommer rusande och berättar att en syster blivit stungen av getingar, och Angelica som är kunnig i medicinalväxter plockar raskt ihop läkande örter i klosterträdgården. 

En elegant vagn anländer till klosterporten, och Angelica blir upphetsad när abbedissan meddelar att det är Angelicas faster som kommer på besök. Efter sju långa år hoppas hon äntligen få nyheter om sin son, det oäkta barn som omedelbart efter födseln togs ifrån henne, och som är anledningen till att hon skickats till klostret. Den högdragna furstinnan säger inget om sonen, utan tar fram ett dokument som ska signeras.

Hon vill att Angelica ska avsäga sig rätten till sitt arv till förmån för sin yngre syster, som nu lyckats hitta en man som är villig att gifta sig med henne, trots den skam som Angelica dragit över familjen. Angelica vädjar om att få höra något om sin son, och fastern svarar kallsinnigt att pojken är död. Angelica bryter ihop, men fastern får henne att skriva på dokumentet och lämnar klostret.  

Den förkrossade Angelica sörjer att hennes lille son mött döden utan att få känna sin mammas kärlek. Angelica bestämmer sig för att ta sitt liv, och samlar ihop giftiga örter. Hon tycker sig höra sonen kalla på henne, och längtar efter att möta honom i paradiset.

När hon svalt den dödliga drycken inser hon att självmord är en oförlåtlig synd, och att hon därför är på väg till helvetet, och aldrig kommer att få se sitt barn. Hon ber en glödande bön till jungfru Maria, och i dödsögonblicket sker miraklet; Angelica tycker sig se hur Madonnan, omgiven av änglar, leder sonen fram till henne. Angelica dör i förvissningen om att hon nu är förlåten. 

Tillbaka till Systrarna