Operaverkstan 2018/19

Vad är den stora skillnaden mellan 2002, när ni började, och nu?
Vi har blivit etablerade. Det finns ett stort förtroende för oss och därmed det vi väljer
att arbeta med. Det faktum att vi går lite på tvärs mot trender och tendenser verkar
uppfattas som berikande, snarare än som besvärligt. Jag tycker att vi följt de långa linjer
vi satte upp från början. Vi spelar nya verk, vi upptäcker klassiker och sällan spelade
verk och vi medverkar till att barn och unga själva är aktiva och deltar.

Ni spelar lite utanför huset nästa säsong, eller hur?
Förvandlingar i helvetet är en opera av Isabelle Aboulker, som komponerar i en spirituell
fransk stil och som skrivit mycket för barn. Det är ett samarbete med Den Andra Operan
och Sommarscen Malmö och spelas på Malmö hus borggård. Sedan ska vi turnera
i Skåne med Var är du Proserpin? Den är »the real thing«. Det är operasång, koloraturer,
fullödiga röster och kostymer. Jag tycker ett operahus är som sagoberättaren Sjeherazade,
som berättar den ena sagan efter den andra, den nästa mer fantastisk än den föregående.
Jag tror på sagans helande kraft.

Och sedan flyttar ni in på Verkstan med Komedi på en bro.
Den handlar om att leva i ett trängt läge. Vi spelade Bohuslav Martinus pjäs konsertant
redan 2006. Det är en slags förväxlingskomedi om människor som fastnat mitt
på en bro. Temat, misstänksamhet, är något som intresserar mig. Tillsammans med
referensgrupper bestämde vi att vi skulle placera den i kalla kriget. Det är en klassisk
komedi, baserad på traditionell tjeckisk folkmusik.

Använder ni referensgrupper?
Ja, både konstnärligt och i arbetet med publiken. Det handlar inte om betygsättning utan svar på frågor som »Vad såg ni?«, «Vem gjorde detta?«. Då får jag besked som gör att jag kan se möjliga läsningar.

Hur menar du?
T ex en gång lät jag Konstens musa komma fram och ge en sjal till en konstnär som stod
med en pensel. Men så tyckte han inte att tavlan var bra, så han tog av sig sjalen. Jag
var så nöjd med den bilden. Sedan frågade jag en liten flicka vad det handlade om: »Jo,
mamman ville att pojken skulle ha sjalen på sig för det var kallt ute, men han tyckte att
den stacks så han kastade av sig den« . Självklart! Där fick jag.

MARIA SUNDQVIST
konstnärlig ledare, Operaverkstan

Förvandlingar i helvetet

Var är du Proserpin?

Komedi på en bro