Crossdressing

Det finns många olika anledningar till att skådespelare och artister genom tiderna har klätt sig som det motsatta könet. Ibland har det varit brist på kvinnor eller män, det kan vara en viss typ av röst som behövs, det kan vara utklädning och komedi, en protest mot rådande normer eller ett personligt och konstnärligt uttryck. Eller så kan det helt enkelt vara för att det inte spelar så stor roll. Det är ju teater!

KJOLROLLERNA

På 1500-talet var det förbjudet för kvinnor att spela teater i stora delar av Europa, så män fick dra på sig kjolar och spela alla kvinnoroller. Det mest kända exemplet är Shakespeares teater i det elisabetanska England. Ett annat tidigt exempel är 1500-talets studentteater. När skådespelaryrket öppnades för kvinnor i mitten av 1600-talet försvann inte kjolrollerna, men de ändrade karaktär.

Nu blev det plötsligt roligt med män i kvinnokläder, och kjolrollerna förvisades till komedier och komiska roller. Kjolrollerna levde kvar ända till 1800-talets viktorianska era, då det helt plötsligt ansågs högst opassande för män att klä ut sig till kvinnor. Utanför de ”fina salongerna” levde dock fenomenet kvar.

I det tidiga 1900-talets vaudeville var nummer med män utklädda till kvinnor mer eller mindre obligatoriskt. I Hollywoodfilmer förekom crossdressing ofta fram till 1933, då det för en tid förbjöds. Under andra världskriget var det vanligt att soldater klädde ut sig till kvinnor och underhöll varandra. I dagens studentspex är det fortfarande vanligt att män spelar kvinnliga roller (och tvärtom).

Pippin

BYXROLLERNA

När förbudet för kvinnor att spela teater hävdes på 1600-talet, upptäckte man att det inte fanns så många kvinnliga roller i pjäserna. Därför blev det vanligt att kvinnliga skådespelare fick dra på sig byxor och spela män, till publikens förtjusning. Detta i en tid då det faktiskt var förbjudet för kvinnor att bära byxor. Tänk att få se konturerna av kvinnokroppen, som alltid annars doldes av långa kjolar!

Många, framförallt inom kyrkan, var mycket kritiska till de ”oanständiga” byxrollerna, men populariteten höll i sig och överlevde t o m det stränga viktorianska 1800-talet. Några av tidens mest kända svenska skådespelerskor gjorde ofta byxroller.

Inom operan ville man ha ljusa röster till de unga manliga karaktärerna. Kastraterna, som tidigare spelade unga män och pojkar, försvann och unga sångare klarade inte av de krävande ariorna. Då fick man ta till kvinnliga sångare.

Byxroller finns i flera av de allra mest populära operorna, och de spelas än idag av kvinnor: Cherubino i Figaros bröllop, Hans i Hans och Greta och Oscar i Maskeradbalen för att nämna några. Extra klurigt är det i Rosenkavaljeren, då Octavian (alltså en man spelad av en kvinna) vid ett tillfälle klär ut sig till kvinna!

Scen ur Rosenkavaljeren

KONSTNÄRLIGT UTTRYCK

Under 1970-talet blev det vanligt med en ny typ av crossdressing. Det var varken brist på kvinnor eller en önskan om komisk effekt som gjorde att manliga glamrockare, popartister och punkare började experimentera med smink, långt hår och androgyn klädsel. Snarare ett sökande efter ett personligt och konstnärligt uttryck, en protest mot rådande normer och ett sätt att chockera. Några exempel är David Bowie och New York Dolls och senare Prince, Boy George och en hel radda rockband.

Även kvinnliga artister experimenterade med könsroller, även om det inte blev riktigt lika vanligt eller lika uppmärksammat. Med så många androgyna idoler letade sig crossdressingen allt mer in i mainstreamkulturen. Och en specifik genre av crossdressing fick ett enormt uppsving: dragshow.

Scen ur Hedwid and the angry inch

KJOLROLLERNAS ÅTERKOMST

Vaudevilleteaterns män utklädda till kvinnor blev en del av gaykulturen på 1930-talets undergroundklubbar och gick därifrån vidare till den amerikanska ballroomscenen där HBTQ-personer började tävla i vouging på 1980-talet. 1975 kom kultfilmen Rocky Horror Picture Show där Tim Curry spelar en ”transvestit från yttre rymden”. Ungefär samtidigt bildades i Sverige dragshowgruppen After Dark. ”När alla andra kastade bh:n, drog vi på oss den” som grundaren Christer Lindarw brukar säga.

Kjolrollerna var tillbaka, och det med besked! Från en liten bakgata i Stockholm växte After Darks popularitet lavinartat och snart uppträdde de på landets stora scener inför en mycket blandad publik. Samma utveckling skedde även på andra håll och dragshow blev alltmer mainstream.

2009 började det amerikanska TV-programmet RuPaul’s Drag Race sändas – en realityshow som blev extremt populär och snart sändes över stora delar av världen. De deltagande dragshowartisterna blev internationella stjärnor och programmet nådde publik långt utanför HBTQ-kretsar. Från att ha varit en undergroundkultur, har dragshow blivit en egen underhållningsgenre.

Kvinnor som klär ut sig till män har av någon anledning inte alls blivit lika stort. Kanske beror det på att kvinnor under lång tid kunnat klä sig i byxor, kavaj och slips utan att det anses som “utklädning”.

SPELAR DET NÅN ROLL?

Och var befinner vi oss idag? Byxrollerna inom operan spelas alltjämt. Dragshoware och androgyna artister finns det gott om. Conchita vinner Eurovision, Marilyn Manson ligger på listorna och vår egen lokala operastjärna Rickard Söderberg har gett regnbågssminkningen ett ansikte. Det ska mer till än lite läppstift och ett par högklackade skor på en skäggig man för att chockera.

När det gäller personligt uttryck kan man göra lite som man vill. Inom den nutida teatern finns roller som kan spelas av både män och kvinnor, till exempel Leading Player i musikalen Pippin. Och ibland spelas en mansroll av en kvinna eller tvärtom utan att någon lyfter på ögonbrynet eller tycker att det är särskilt konstigt. Det är ju trots allt teater. Skådespelarna klär ändå ut sig till någon annan, de spelar en roll och vi köper det.

Teaterscen