Toscas och Puccinis Rom

av Catarina Ek

Politiskt och religiöst förtryck

Operan Tosca kretsar kring knutpunkten av den västerländska självdefinitionen: den franska revolutionen, om Napoleon och om begreppen frihet, jämlikhet och broderskap. Det rör sig om själva föreställningen om frihet, individualism och den sekulära staten. Den politiska oro som vibrerar i operan, som utspelar sig i Rom 1800, var minst lika skälvande i Italien år 1900, när operan uruppfördes.

Många operor skildrar historiska händelser men ingen är så tidsmässigt preciserad som Tosca, som utspelas under sexton timmar i juni 1800. Operan börjar några minuter före kl 12 den 17 juni. Allt är över strax efter gryningen den 18 juni.

Toscas Rom

I slutet av 1700-talet var Italien politiskt sönderstyckat i en mängd småstater. Rom var huvudstad i en av dessa stater, Kyrkostaten. Söderut låg det största italienska riket Neapel med kung Ferdinand och hans habsburgska drottning Maria Karolina. Maria Karolinas mamma, Maria Teresa var österrikisk kejsarinna och hennes syster Marie Antoinette hade 1792 avrättats med giljotin under franska revolutionen.

För att säkra franskt herravälde i Europa slog Napoleon 1797 till mot Österrike, som härskade över stora delar av norra Italien. Efter att erövrat Savojen och Lombardiet intog Napoleon 1798 Kyrkostaten som då ombildades till Romerska republiken. Påven fördrevs till Avignon. Romerska republiken blev en systerrepublik till (under) den Franska republiken, de republikanska principerna antogs och Cesare Angelotti blev konsul.

När Napoleon befann sig i Egypten rustade Österrike till motattack och de kungliga napolitanska trupperna återerövrade Rom åt påven i september 1799.  (Det är då som operans republikan Angelotti sätts i fängelse.) Napoleon återvände till Europa och ett slag om Rom (och Neapel) utkämpades vid Marengo i juni 1800.

I början av operan har Angelotti rymt från fängelset och upptäckten av detta hörs genom kanonskotten i första akten. I första akten firas också (den falska) nyheten att Napoleon besegrats. I själva verket segrade Napoleon vid Marengo den 14 juni 1800. Den korrekta nyheten når Rom på kvällen 17 juni och det är därför operans Cavaradossi i andra akten exalterat utropar Vittoria! - Seger! och skriver därmed under sin dödsdom.

Italien enas

Samhället förändrades i 1800-talets Europa; i omgångar avlöstes diktaturer med frihetssträvande radikala strömningar. I Italien påbörjades 1815 (efter Napoleons död) en process för ett enat Italien (Il risorgimento) som avslutades 1870 med erövrandet av Rom.

Den italienska enhetsrörelsens främste kämpe var Giuseppe Garibaldi, från början en nationalistisk frihetskämpande republikan sedermera general hos kung Viktor Emmanuel II (av Savoyen/Sardinien) och parlamentsledamot. Garibaldi ledde flera anfall mot det påvliga Rom som då beskyddades av Frankrike. Under den liberale kung Viktor Emanuel II, den diplomatiske premiärministern Cavour och den folklige Garibaldi skapades de parlamentariska traditioner som ledde fram till att kungadömet Italien utropades 1861 och nio år senare blir Rom huvudstad.

Puccinis Rom

Mot slutet av seklet var Umberto I kung (Viktor Emanuels son). Han var konservativ och var djupt avskydd av vänstern, framför allt av anarkisterna, vilka hade ett stort inflytande på den begynnande arbetarrörelsen.

Kungen gick bland annat i allians med Italiens gamla fiende Österrike och ville lägga under sig kolonier i Afrika vilket allmänheten var mindre entusiastisk för. Det var en orolig tid fylld av korruption och sociala spänningar, våld och politisk förföljelse och en allt hårdare kontroll av medborgerliga fri- och rättigheter. I maj 1898 utbröt en arbetarstrejk i Milano, militären kallades in och flera hundra arbetare dödades och ett par tusen skadades. General Bava-Beccaris som ledde massakern hyllades av kungen.  

Sabotage och attentat

Inför uruppförandet av Tosca 14 januari 1900 gick ett rykte i Rom om att en kungatrogen polis (Scarpia) skulle mördas på scenen, och därmed ansågs operan vara farlig. Man hade fått ett anonymt brev med hot om att en bomb skulle brisera i salongen. Eftersom drottningen skulle övervara premiären fruktade man ett attentat.

Dessutom befarade man sabotage då man hört att supportgruppen till Leoncavallo, Puccinis tonsättarrival, skulle störa föreställningen. Dirigenten, Leopoldo Mugnone, hade fått instruktioner om att ta upp nationalsången om det utbröt tumult. Han stoppade föreställning vid ett tillfälle och sprang av scenen. Mugnone hade envisats med att starta föreställningen exakt på utsatt tid; kl 20.30 vilket var något man aldrig gjorde på Romoperan. ”Tumultet” visade sig bara vara sent anlända gäster som trodde att man som vanligt dröjde med föreställningens start.

Trots all kalabalik, med kroppsvisiteringar i foajén med tillhörande högljudda protester, så genomfördes premiären och publiken ska ha applåderat helhjärtat. Drottningen kom för säkerhets skull först till andra akten. Ett halvår senare blev hon änka - Umberto, som hade överlevt flera attentatsförsök, mördades den 29 juli 1900 av anarkisten Gaetano Bresci som sa sig hämnas Bava-Beccaris-massakern.