Detta är Malmö Opera

Möt skräddaren Mary-Anne

 

Var du jätteduktig på syslöjd när du var liten?
Jag tyckte egentligen träslöjd var lite roligare - ”Kolla, smörkniv!”. Men min mormor sydde mycket, min mamma sydde mycket och min moster, som gick bort för några år sedan, var skräddare. Jag såg upp till henne när jag var liten, hon var så cool. Långa färgglada naglar, svepte in sig i färgglada tyger, krutig. Jag har nog påverkats av henne.

Hur gick du vidare från syslöjden?
Jag läste textil och konstruktion på gymnasiet. Då tänkte jag att jag skulle bli modedesigner, som alla andra som börjar med kläder. Jag var så peppad, jag hade massor med energi. Inför varje helg hittade jag på en ny kreation. Jag byggde på mitt varumärke, haha! Jag försökte överge det här med sömnad när jag flyttade till England för att syssla med fri konst, men jag kom inte ifrån det. Det kändes som om jag inte kunde rymma från det. Två år senare började jag en utbildning, Costume design for the performing arts. Så jag är egentligen utbildad kostymdesigner.

Hoppas du på att kunna ta steget till kostymdesign på Malmö Opera?
Jag var tjänstledig förra året för att teckna till en uppsättning på Unga Klara i Stockholm. Det är jag tacksam för, jag fick en chans att göra det jag är utbildad till. Så just nu är självförtroendet på topp och då tänker jag att jag borde se mig själv i spegeln, erkänna för mig själv vad jag kan och vad jag har för ambitioner. Jag kanske ska maila Bengt Hall eller Maria Sundqvist!

Vad är roligast med ditt jobb?
Jag gillar att ruffa till saker, leka med maskinerna, zick-zacka. Jag gillar när det känns mer textiligt. Patchwork-grejer.

Vad är lite mindre kul?
Evighetsprojekt som till exempel 60 par damasker, 70 långa kåpor och liknande till hela kören, ensemble och solister. Men det blev ju fint på scen. Det bästa jag vet är att sitta på ett genrep och tänka ”Detta har vi gjort”. Det är som en drog, det är belöningen.