I Wagners fotspår

Den ena: en klassisk, fyrsatsig symfoni, typisk för 1800-talets senare hälft och uppförd om och om igen på scener världen över. Den andra: en nyskriven, fripulsativ symfoni, aldrig tidigare spelad inför publik. Torsdagen den 17:e maj möts två stora kompositörer på Malmö Opera, två män vars relation till Wagner på olika sätt präglat deras musikaliska liv.

— Våra orkesterkonserter kommenterar de musikaliska verk som framförs på stora scenen, berättar orkesterchef Henrik Marmén. Just nu spelar vi Parsifal, Wagners sista opera. Vad passar då bättre än musik av Anton Bruckner, Wagners kanske främste beundrare, och Leif Segerstam, en av de största, nu levande Wagnerdirigenterna som även är världens mest produktive kompositör?

Bruckners 7:e symfoni – en sorgesång över Wagner
Att Anton Bruckner beundrade Wagner är minst sagt en underdrift. När österrikaren vid 40-års ålder fick höra Tannhäuser tog en livslång dyrkan sin start, en dyrkan som påverkade både Bruckners liv och hans musik. Under arbetet med sin sjunde symfoni fick Bruckner veta att den avgudade mästaren avlidit och han lät då den långsamma satsen utvecklas till en sorgesång.

Segerstams 126:e symfoni – tillägnad dirigent Ralf Kirchers dotter
”A Mei-Legend…” heter symfonin som Leif Segerstam skrivit till sin gode vän Ralf Kirchers dotter, Matilda Mei. Kircher kommer att dirigera Bruckner under konserten – men inte Segerstam.
— Min musik är fripulsativ, säger Leif Segerstam, den skrivs utan taktstreck och framförs utan dirigent. När jag komponerar låter jag mig styras av stundens ingivelse. Jag blir ett instrument, lyhört för vilken ton som ska följa.

Malmö Operaorkester i samarbete med Musikhögskolan i Malmö

Leif Segerstam
Symfoni nr 126 ”A Mei-Legend…”

Anton Bruckner
Symfoni nr 7  E-dur

Dirigent Ralf Kircher
Malmö Operaorkester
Musikhögskolans Symfoniorkester