Vad är opera?

När det kommer sång i stället för blod

Bengt Krantz som Macbeth

Det var någon som sa ”Opera är när man sticker kniven i nån och det kommer sång i stället för blod.” Det är ju lite kul sagt, men faktum är att det ligger något i det. Opera handlar om stora känslor som uttrycks i sång. Opera handlar om kärlek, död, krig, uppoffringar, sjukdom, svek, hat, glädje, svartsjuka och fosterlandskärlek.

När Luciano Pavarotti eller Birgit Nilsson spelas på radio så hör de allra flesta, även om man inte känner till deras namn,  att det är en operasångare som sjunger. Man hör att det inte är visa, pop, rock, schlager, jazz eller musikal. För operasångare låter på ett alldeles speciellt sätt och har en speciell sångteknik.

Operor sjungs oftast på originalspråk, vanligen italienska, franska eller tyska. Ibland finns en textmaskin där man kan läsa en förkortad översättning, ibland finns ingen annan hjälp än programbladets beskrivning av handlingen.

Operor är lååånga. Ofta omkring tre timmar. Och handlingen går långsamt framåt. Så fort det börjar hända något stannar allting av och någon sjunger en sång (eller aria som det heter på operaspråk) i sisådär en kvart.

Vad handlar det om?

Och handlingen då? Starka känslor kräver dramatiska händelser. Kungar, vackra kvinnor, gudar och häxor träffas i hemlighet, grälar, förälskar sig, luras, offrar sig, och sticker kniven i varandra. De oftast spelade operorna är skrivna för minst 100 år sedan och utspelas i historisk miljö. Men det skrivs nya hela tiden och många moderna operor utspelas i nutid. Även då är det oftast dramatiska händelser som skildras.

Det finns komiska operor, opera buffa kallas det, där folk springer i dörrar och förväxlas med varandra som i vilken fars som helst. Men de flesta operor är tragiska. Hjältinnan dör vanligen i slutet. Men innan hon gör det kan du vara säker på att hon hinner sjunga en attans vacker aria.

Varför sjunger de så konstigt?

Simona Zambruno i Macbeth

Opera är en gammal konstart och förr fanns inga mikrofoner och förstärkare. Det är fortfarande så att operasångare inte använder mikrofoner (såvida de inte uppträder utomhus eller på en stor arena).

Inom operakonsten är rösten i fokus och man har alltid eftersträvat skönhet och ekvilibrism (inga raspiga rockröster här inte). För att höras genom en hel orkester och samtidigt låta vackert och klara av långa invecklade fraser ska det till en mycket speciell teknik.

Det är svårt att ge en exakt definition av vad en operaröst är. Många tror att rösten ”föds” medan andra menar att den tränas fram. Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan.
Röster som har vad som krävs för att klara en operarepertoar har mycket gemensamt. Först och främst en stark fysisk teknik som gör att sångaren kan klara långa fraser genom att kontrollera in och utandning. För det andra måste rösten vara stark och därför ha resonans i både huvudet (mun och bihålor) och bröstet.

Operarösten

Operarösten är uppdelad i olika typer, eller röstfack, utefter vilket omfång rösten har (hur ljust och mörkt man kan sjunga) och hur den klingar. En kvinna kan var sopran, mezzosopran eller alt. En man tenor, baryton eller bas. Indelningen är inte absolut, det är en flytande skala. Det finns röster som spänner över flera röstfack, det finns flera underkategorier och det finns de som byter röstfack under en karriär. Läs mer i vårt operalexikon.

Kören

Malmö Operakör i La sonnambula

I en opera medverkar inte bara orkester och solister. Där finns också en kör. Det är den som gestaltar folket i staden, gästerna på festen, jaktlaget, hovfolket etc. och ser till att det blir riktigt maffigt och storslaget. Så kallade kammaroperor har ingen kör alls, medan andra operor har extra stora körer. En operakör består av skickliga och välutbildade sångare som ofta gör mindre solo- roller i teaterns föreställningar.

Olika sorters opera

Många associerar opera med historiska kostymdramer. Men precis som inom den dramatiska teatern finns en mängd olika typer. Operor kan vara allvarliga, roliga eller tragiska. De kan vara långa eller korta. Det finns opera för barn och ungdomar.  Stilen kan vara historisk, modern,  tidlös eller utspela sig i en fantasivärld.

Regissören gör tillsammans med scenografen och kostymören ofta en nytolkning av en gammal opera och flyttar exempelvis handlingen till en annan tidsepok.
Även musikaliskt skiljer sig operor åt. Mozarts lättillgängliga operor med sina ”hits” skiljer sig ganska markant från Wagners tunga verk där musiken och sångerna flyter in i varandra. Det finns moderna operor med atonal tolvtonsmusik som kan låta ganska konstig för ett otränat öra och det finns mycket enkla operor för barn.

Operans historia

Charlotta Larsson och Fredrik Zetterström i Figaros bröllop

Världens första opera framfördes för första gången 1597. Under 1600-talet växte operakonsten fram och blev allt mer populär. Till Sverige kom opera först i slutet at 1700-talet.

Man brukar dela in operans historia i fyra epoker: Barockopera (1600-1750), klassisk opera (senare hälften av 1700-talet), romantisk opera (1800-talet) och nutida opera (1900-talet och framåt).

Musik från de tre tidiga epokerna är ganska lätt att känna igen. Varje epok är så att säga en egen genre. Operor från 1900-talet och framåt är inte lika lätta att placera. En stor mängd genrer och stilar har uppstått inom operakonsten. Vissa kompositörer skriver också i historisk stil.

Bakom kulisserna

Scentekniker på stora scenen

Ett operahus är ingen vanlig arbetsplats. På Malmö Opera finns närmare 90 olika yrkeskategorier. Det är mycket som ska klaffa, både före, under och efter föreställningen. Här finns repetitörer, städare, sångare, producenter, perukmakare, marknadsförare, kockar, biljettförsäljare, dekormålare, rekvisitörer, trombonister, skräddare, ljudtekniker, snickare, slagverkare, tapetserare, servitörer, ekonomer, sufflörer...

Operalexikon

Vett och etikett